Etikettarkiv: rasism

Kanske relevant om Harry och rasism

Risken finns att jag lätt blir alldeles för nördig när det kommer till Harry Potter. Har du undgått böckerna och/eller filmerna tycker jag nog mest lite synd om dig, men jag antar nog ändå att de flesta har råkat se en film eller två iallafall. Hur som helst, skurken (i brist på bättre ordval) i serien heter Voldemort. Det Voldemort vill göra är kort och gott en etnisk rensing där endast de renblodiga trollkarlarna lever vidare. Resten, dvs mugglarfödda (barn med föräldrar utan magiska krafter) eller helt enkelt de som har icke-magiker i släktträden, blir således dödade. Hit tillkommer dessutom de som helt enkelt inte sympatiserar med Voldemort och hans idéer. Precis som i vilken annan diktatur som helst. De mugglarfödda blir här kallade både det ena och det andra. Det absolut vanligaste skällsordet är smutsskalle, vilket på engelska heter mudblood. Utan någon större eftertanke kan jag nog komma på ganska många andra ord som används på samma sätt idag.

Den rasistiska tanken är inte bärande av att mugglarfödda skulle vara sämre på magi än de andra. Ens magikunskaper är inte beroende av arvet. En åsikt som uttrycks gällande dess närvaro på skolan är istället att de inte borde vara välkomna då de inte är uppfostrade i den magiska världen och därmed inte känner till dess kultur och seder. För att göra en koppling till Sverige och idag kopierar jag in lite från Sverigedemokraternas hemsida här: ”där målsättningen är att invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen. ” Den stora skillnaden här är ju att Sverigedemokraterna iallafall ger dig en chans att överge din identitet istället för att bara stänga dörren.

Den absoluta största skillnaden mellan den värld vi finner i Harry och den värld vi lever i är att den rasism vi ser i böckerna inte är baserade på utseende. Det går inte att se på någon annan huruvida de är renblodiga eller inte. Den rasism vi möter idag i Sverige är istället till stor del baserad på utseende och du kan döma ut någon efter en enda blick. Däremot måste de förvisso uppge blodstatus och registreras. Ni kanske minns judarna i Nazityskland? REVA-projektet? Ja, precis så.

Helt enkelt: Likheterna är slående. Rasismen är utbredd såväl här idag som i Harry Potter. Ni som tog del av Harrys värld förfärades antagligen av Voldemort och hans framfart (eller så hejade ni blint på honom – men ni är nog hopplösa fall). Litteratur speglar ofta verkligheten och genom den kan vi ofta lära oss någonting om både oss själva och vår samtid. Harry är en kämpe för mångkultur och ett mer tillåtande samhälle där ingen döms ut på grund av sitt ursprung. Vi kanske borde blicka mer mot honom och lära oss ett och annat. Han stred in i det sista för sina vänner, för sina framtida barn och för att säkra världens framtid. De här likheterna kan vi inte bortse från och försök tänka efter på hur illa du faktiskt tyckte om Voldemort och det han gjorde innan du uttalar dig rasistiskt nästa gång. För jag tror ingen skulle vilja ha ett skolbesök av Voldemort med anhängare inför valet.

Annonser
Taggad , , , ,

Häromdagen lyssnade jag på Jason Diakités (även känd som Timbuktu) sommarprat. Vi kan säga såhär: Ska ni bara lyssna på ett sommarprat i år så är det det här ni ska lyssna på. Det pratas om låten Svarta duvor & vissna liljor som han gjorde tillsammans med Kartellen och som fick stor uppmärksamhet. Det pratas också om talet han höll i riksdagen. Talet där Jason visar sitt pass och förklarar att han inte är någon främling. Därför kan aldrig en fientlighet mot honom för hans hudfärg bli främlingsfientlighet. Det är, och förblir, rasism. Precis så är det. Klart vi kan känna en oro och obehag inför saker vi är främmande inför. Men handlar det om hudfärg, och därmed andra människor är det rasism och vi måste kalla saker för dess rätta namn.

Jag kommer inte gå närmare in på låten som nämns ovan mer än att dunka Jimmie gul och blå kanske är lite onödigt. Det som dock stannar kvar hos mig efter både sommarpratet och några genomlyssningar av låten är raden ”rasism är ett resultat av ignorans”. Det får stå som en bärande tanke i båda delarna.

Efter EU-valet upplevde jag att min omgivning blev mer politiserad än någonsin. Det diskuterades politik åt alla håll och kanter. Tyvärr har det trappats av lite. Även om engagemanget är större än vanligt hos de flesta. Det är trots allt valår. Det är också just för att det är valår som det är viktigt att vi inte låter oss stanna av. Rasism föds ur ignorans. I höst är det riksdagsval. Jag har skrivit om det här tidigare, om vikten av att säga ifrån och sätta ner foten. Om vikten av att inte låta någon säga negerboll utan att bli ifrågasatt. Det tål att upprepas.

Det är semestertider. I semestertider verkar många inte bara ta semester från jobb, utan även från en massa andra saker. Jag är ledsen, men det här kan vi inte ta semester ifrån. Det är lätt när man själv aldrig är offret för rasism. Det är lättare att koppla bort det då. Men de som utsätts för det blir utsatta oavsett vilken månad på året det är. Rasism är ett resultat av ignorans. En anti-rasistisk kampanj och ett anti-rasistiskt förhållningssätt måste därför drivas hela tiden. Låt inte ignoransen bli såpass stor att den tar Sverigedemokraterna längre i höst. Låt inte heller ignoransen bli så stor att rasismen blir ännu mer normaliserad.

Från det här kan vi inte ta semester

Taggad , ,

När rasismen blir rumsren

Innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen för fyra år sen var det inte självklart att de skulle komma till skolorna heller. Då låg diskussionen där, och frågan kring huruvida det var diskriminerande att utesluta dem eller inte. När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen kom också rasismen in i vardagsrummet. Det blev rumsrent, det gick att säga att man var sverigedemokrat (även om få säger det högt), för det fanns gott om andra som också var det. Rasismen blev rumsren, vilket i sin tur betyder att gränsen för vad vi tål har flyttats. Nu har det diskuterats huruvida Svenskarnas parti ska få ta plats. Ett parti med en partiledare som tycker att lagen kring hets mot folkgrupp är en inskränkning av yttrandefriheten och helst vill se den avskaffat. Ett nazistiskt parti som har tillstånd att hålla möte i Almedalen kvällen innan politikerveckan drar igång. De vill också komma in i skolorna inför valet i höst. När Sverigedemokraterna blev rumsrena flyttades gränsen och vi tillåter mer och mer.

Vi måste prata om det här. Man kan i det längsta hävda att ”jag håller inte med dig, men jag tänker slåss för din rätt att uttrycka din åsikt”. Visst låter det fint? Fast det klart. Vi kanske ska fundera på om det verkligen gäller i alla lägen. Yttrandefriheten är en fantastisk del av vår demokrati. Men likväl som den ger dig rätten att uttrycka din åsikt ger den också mig rätten att uttrycka min. Det handlar om att inte låta någon komma undan med att kränka någon annan. Det handlar om att inte få uttrycka hets som folkgrupp. Jag kommer aldrig slåss för någons rätt att uttrycka sig om åsikten inskränker på mänskliga rättigheter eller om den menar att alla människor inte är lika mycket värda. En åsikt som menar att alla inte är välkomna på samma premisser är ingenting som ska uppmuntras. När rasismen blir rumsren förskjuts också gränsen för vad vi går med på.

Jag lyssnade på P3 Dokumentär om Ny demokrati i veckan. Där menar den forne partiledaren Ian Wachtmeister att de vann röster på att de blev uteslutna ur samtal, att de inte fick spela på samma premisser som alla andra. Han tyckte att man borde behandla Sverigedemokraterna som vilket annat parti som helst. Problemet är att om vi gör det blir rasismen mer rumsren. Drivs inte en antirastisk kamp blir också rasismen okej, vi kommer i slutändan bjuda in den ännu mer. Vi kan inte låta gränsen förskjutas mer. Vi måste protestera. Sverigedemokraterna, och definitivt Svenskarnas parti, är inte partier som alla andra. De är ett uttryck för rasism (och nazism i det senare fallet). Vi behöver faktiskt inte behandla åsikter som rasism och nazism på samma premisser som alla andra. Det är dags att trycka tillbaka gränsen.

Taggad , , ,

Rörigt om nationaldagen

Så var det det här med nationaldagen. Efter ett par samtal de senaste dagarna verkar det oerhört oklart vad som egentligen firas. Det finns någon slags lös historisk koppling till att Gustav Vasa blev kung den 6 juni någon gång på 1500-talet och att riksdagen samma datum 1809 skev under den gällande regeringsformen med allmänna mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Vilket i sig förvisso är viktiga demokratiska steg. Men att säga ”Grattis Sverige på födelsedagen!” på nationaldagen känns inte riktigt helt korrekt. Rätta mig gärna om jag har fel. Att det överhuvudtaget blev en helgdag under 2000-tal verkar mest (efter lite googlande) vara ett uttryck för att försöka bygga en nationell identitet och samhörighet.

Frågan är egentligen om det där med nationell identitet och samhörighet är så himla viktigt. På nationaldagen är alltid ett par som ropar (ganska högt och med kränkta röster) att de blir kallade rasister om de hissar flaggan och sjunger nationalsången. Eh, nej. Ingen annan kallar dig rasist. Du får gärna hissa din flagga och sjunga nationalsången. Får du däremot för dig att ropa slagord som exempelvis ”bevara Sverige svenskt” samtidigt så har vi ett problem. Men inte annars, det är nog någonting du själv har hittat på. Det är lite som när en av Sverigedemokraternas toppkandidater säger att hen vill grilla sin fläskfilé i fred. Ja, ingen har hindrat dig. Ingen har ens försökt att hindra dig. Det är nog faktiskt bara du som har fått för dig det.

Att överhuvudtaget fira en nation känns lite märkligt. Visst kan vi vara stolta över den demokrati och yttrandefrihet vi har, det säger jag ingenting om. Däremot tycker jag att hela grejen är lite oklar. Det är också oklart vad som egentligen är svenskt. Hur definierar man det? Är det att vara född i Sverige? Nej, kanske inte. Ingen kan ju faktiskt styra över var vi föds någonstans och det känns som en märklig sak att vara stolt över. Jag kan tycka att ett land inte är mer än lite gränsdragningar som gjordes av någon för väldigt länge sen, och det betyder då att det svenska i så fall är vad som råkar befinna sig innanför dessa gränser. Med den definitionen läggs därmed ingen som helst vikt vid  traditioner eller dylikt, och att vara svensk innebär egentligen ingenting.

Annars kan vi fundera över om det överhuvudtaget är vettigt och nödvändigt att sätta etiketter av det slaget. Spelar det egentligen någon roll vad som är svenskt och inte? Nej, det gör faktiskt inte det. Det är ganska ointressant till och med. Det är också ganska ointressant huruvida en annan individ är svensk eller inte (speciellt eftersom det också är ganska oklart vad svensk är). Att hylla svenskhet som nationalitet, och också mena att Sverige ska vara svenskt med alla traditioner och dess kultur är faktiskt också att befästa rasism. Det är faktiskt också att säga att andra traditioner och nationaliteter inte spelar i samma liga, och inte är välkomna på samma villkor.

Kort sagt: Fira du nationaldagen om du tycker det är en bra grej, det är ingen som hindrar dig. Men ropa inte ”Bevara Sverige svenskt” samtidigt, eller någonting annat i samma stil.

 

Taggad , ,

De senaste dagarna har jag sett en bild delas upprepade gånger på Facebook. En bild som föreställer en tiggande kvinna med en iPhone. Att bilden är tagen av någon som står bakom och smygfotar är i sig fruktansvärt, men inte riktigt min poäng här. Många som delar bilden använder det sedan som ett argument för att smutskasta tiggare och de verkar också mena att de inte kan ha det så illa ställt om de nu sitter där och har råd med en mobiltelefon. Jag tänkte därför att vi skulle prata lite om hur vi faktiskt ser på andra människor, hur vi borde se på andra människor och vad som är ett värdigt liv.

Men först lite om mobiltelefonen som verkar uppröra många. Du har faktiskt ingen aning om hur den här kvinnan har fått tag i sin mobiltelefon. Någonting man borde fundera på innan man börjar slänga ur sig saker hit och dit om hur förjävligt det är och hur mycket pengar de har. Det finns många hjälporganisationer som tar emot begagnade mobiltelefoner som de sedan delar ut. Många av dessa personer är långt hemifrån och den här mobiltelefonen kan vara deras enda sätt att hålla kontakt med familj och myndigheter. En telefon säger alltså ingenting om hur den personens ekonomi ser ut.

Det här säger ett och annat om synen på människovärde. Delar man vidare en bild på en kvinna med en mobiltelefon i handen och menar att hon är för rik för att tigga tycker jag att man behöver tänka om. Man behöver också tänka över sitt sätt att se på andra människor. Ingen människa väljer frivilligt att tigga.  Ingen väljer att utsätta sig för den fullständiga förnedringen. Det är inte frivilligt. Det är för att man inte har något val. Kom ihåg det.

I våras blev ett par romer avvisade från den parkeringsplats i Mölndal de hade ställt sin husvagn på och därmed också bosatt sig. Mölndals kommun menade att det inte var en campingplats och att camping endast får ske på vissa platser under vissa tider på året. Redan här är något fel. De här människorna campade inte. De bodde där. Permanent. För de hade ingen annanstans att ta vägen. Att kommunen sedan ser på när de går ifrån med sin packning och sedan förflyttar deras hem från platsen är hemskt. De här människorna fick hjälp av stadsmissionen i Göteborg i ett par veckor, efter det vet jag inte vad som hände. Min poäng är hursomhelst att ingen skulle välja att leva så om det fanns ett alternativ som var bättre. De här människorna har med största sannolikhet, likt de flesta tiggare idag, familj kvar i hemlandet som de försöker försörja. Att bo i en husvagn utan vatten och el och att försörja både sig själv och de som är kvar med hjälp av tiggeri är deras bästa alternativ. Och om det är det bästa alternativet kan vi börja föreställa oss hur det ser där de kommer ifrån.

Tiggare är människor. Därför måste vi också se på dem som människor. Det går inte att avhysa folk från den platsen de bor på utan att erbjuda hjälp på annan väg. Det går inte att se förbi dem och tänka att de är skitrika för att de har en mobiltelefon. De är inte skitrika. Skitrika människor sitter inte på gatan och tigger. Vi kan välja att se tiggeri på två sätt. Antingen ser vi dem som att de förstör gatubilden, att de är ohyra som gör vår vackra paradgata till någonting fult och smutsar ner. Eller så väljer vi den humana vägen. Vi ser dem som människor. Vi känner ett hugg i hjärtat över att det finns människor som faktiskt lever på det här viset. Väljer man att se andra människor som någonting som förstör en gatubild tar man också bort deras människovärde. De är inte längre människor i dina ögon, de är ohyra och mindre värda. Jag tänker gå den humana vägen. Jag tänker se dem som människor, erkänna att det är fruktansvärt och känna ett hugg i hjärtat varje gång de passerar mig på avenyn.

 

Skulle du nu fortfarande ha svårt att förstå resonemanget och tycka att du inte alls ser dem som lägre stående även fast du anser att de förstör gatubilden eller ska utvisas kan du prova med att byta ut tiggare/rom/zigenare mot jude i dina resonemang och se hur det låter. 

Om tiggeri och människovärde

Taggad , ,

Det var en gång en man som hette Hitler

Jag tänker här utgå från att vi alla har suttit i skolbänken, iallafall i grundskolan. Vi borde nog också alla komma ihåg en lektion eller två i historia. En lektion eller två som handlade om Hitler, andra världskriget och nazismen. Som handlade om förintelsen och massmord. Om någon nu mot förmodan inte skulle komma ihåg en lektion eller två som berörde detta, tänker jag ändå utgå från att de begreppen inte är helt okända.

Låt oss köra en snabb genomgång, för att fräscha upp minnet lite:

1. Hitler var nazist och trodde på tanken om att människan var uppdelad i raser och att den ariska rasen stod över de andra.

2. Hitler fick inte mirakulöst makten över en natt. Han började inte heller dagen efter med att upprätta koncentrationsläger och gasa ihjäl människor.

3. Även om siffrorna på sina ställen går isär lite dog ungefär 5-6 miljoner judar under förintelsen. Utöver det dödades även romer, kommunister, motståndare till rörelsen, andra etniciteter som inte ansågs vara rätt, Jehovas vittnen, homosexuella. Det vill säga ungefär alla som inte ansågs passa i mallen eller som gjorde motstånd.

Jag tror, och hoppas verkligen, att vi alla kan vara överens om att det här är någonting fruktansvärt. Ändå har vi idag i Europaparlamentet människor vid makten som har uttryckt följande:

”Herr Ebola kan lösa invandringsproblemen på tre månader.” Jean-Marie Le Pen, grundare av franska Front National. De fick cirka 25% av rösterna och blev Frankrikes största parti i valet. Det innebär också att de får fler mandat än alla Sveriges partier tillsammans.

”Jag förstår om man inte vill bo granne med rumäner.” Nigel Farage, partiledare för UKIP i Storbritannien.

”Vilket Auschwitz? Var du där?” Nikolaos Michaloliakos, partiledare för Gyllene Gryning i Grekland.

”Förintelsen var bara en detalj i andra världskriget.” Jean-Marie Le Pen igen.

Ni förstår min poäng. Det finns fler exempel och jag har bara plockat ut några. Det vi kan säkerställa är att dessa människor verkar ha glömt sin historia. De verkar ha glömt vad som hände. Tragiskt nog har de fått många röster i valet runtom i Europa. Vilka Sverigedemokraterna kommer samarbeta med i Europaparlamentet är fortfarande oklart, men de har själva sagt uttalat sig om att de skulle vilja samarbeta med UKIP från Storbritannien och Dansk Folkeparti, båda högerextrema partier. Jimmie Åkesson har också talat om att det finns en ”intressant utveckling” i Front National. Kom ihåg att din röst gör skillnad.

Jag tycker vi återgår till lektionerna i historia. De som handlade om det här. Jag minns att de ofta gick ut på hur vi skulle kunna förhindra att det hände igen. Att vi inte fick låta det hända igen. Hitler fick inte makten över en natt. Motstånd måste göras i ett tidigt skede. Egentligen får inte det som hände i söndags i valet hända heller. Nu står vi här, det är de här människorna som sitter på makt idag. De har glömt sin historia. Låt inte fler göra det. Vi som fortfarande kommer ihåg vad som sades på de där eviga lektionerna i historia och vi som tycker att det var fruktansvärt måste göra ett motstånd nu. Ett riktigt jävla hårt motstånd som säkerställer att det inte går ännu längre. Hitler fick inte makten över en natt. Låt inte de här människorna få mer makt. Låt det inte gå längre än såhär.

Taggad , ,

Jag kommer aldrig bli tyst

Det är som att ha en baksmälla som inte försvinner efter EU-valet i söndags. Inte nog med att Sverigedemokraterna fick tio procent av rösterna, de högerextrema partierna går framåt i hela Europa. Helt plötsligt är det som om hela Europa glömde sin historia. Var gick det fel någonstans? Här kan man läsa festliga citat från dem: http://nyheter24.se/maktkamp24/769527-16-vidriga-asikter-som-europa-rostade-pa-och-du-borde-kanna-till

Kortfattat kan vi säga ungefär såhär:

1. I söndags var det EU-val. Sverigedemokraterna fick tio procent av rösterna och samma mönster finns i övriga Europa. Det är läskigt.

2. I september är det val igen. Jag hoppas att inte samma sak händer då.

Jag hoppas, och tror, att det ofta handlar om en okunskap som får folk att rösta på SD. Kanske har personen i fråga inte läst på ordentligt, eller inte läst om några andra partier. En kommentar jag ofta har hört är ”men det måste pratas om invandringspolitik och ingen annan gör det”. Kom igen, alla riksdagspartier har idag en invandringspolitik. Skillnaden mellan dem och SD är helt enkelt att de faktiskt lyfter andra frågor också och att det inte alltid är det viktigaste. Att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti bör vi vara överens om vid det här laget. Myten om att de inte skulle vara det hoppas jag att vi har slagit hål på för länge sen (annars: googla lite). De är också ett missnöjesparti och jag kan tänka mig att det ligger en rädsla bakom en röst på SD. En rädsla för någonting som uppfattas som okänt eller annorlunda. Det handlar återigen om okunskap. Det fina med okunskap är att den kan botas med kunskap. En okunskap går att ändra på och människor kan ändra åsikt. Jag tycker inte illa om någon per automatik för att de har röstat på Sverigedemokraterna. Jag är inte dum i huvudet. Däremot kan jag tycka att någon har förbannat fel. Och faktum kvarstår, en rasist kommer aldrig bli min bästa kompis. Vi har inte samma människosyn helt enkelt.

På sociala medier har det i dagarna florerat texter som handlar om att alla ska få rösta på vad de vill, att det inte hjälper att sprida öppet motstånd. För det första: Självklart ska alla få rösta på vad de vill. Vi har demokrati. På samma sätt har jag också rätt att uttrycka vad jag tycker om olika partier och röster. Inte så mycket mer med det egentligen. Angående att sprida öppet motstånd tror jag tvärtom, det är det enda vi kan göra. Vi kan inte låta rasismen normaliseras. Vi kan inte titta på och låta någon stå oemotsagd efter ett rasistiskt uttalande. Det handlar om att ta debatten, om att våga säga ifrån. Det handlar om att våga vara jobbig, att våga göra situationen obekväm. I september är det riksdagsval och om inte det här ska upprepas behöver någonting hända. Egentligen handlar det inte så mycket om Sverigedemokraterna som det gör om att de är ett uttryck för en ökad rasism i samhället. Det handlar om människovärde och att alla ska ha samma rättigheter.  Jag tror det är viktigt att det är där vi påverkar. Jag kommer att vara en jobbig jävel. Jag kommer säga ifrån och inte låta någon stå oemotsagd. Jag kommer inte låta mig tystas ner. Det är vad jag ska göra fram till september. Vad gör du?

Taggad ,