Etikettarkiv: feminism

Till er som tycker att feminismen inte behövs längre

Den absolut mest grundläggande förklaringen av feminism brukar beskrivas i två steg: 1. Man ser att det finns en ojämlikhet mellan könen. 2. Man vill ändra på den. Inte så svårt och därför antar jag att alla ni som säger att feminismen inte behövs, att det har spelat ut sin roll eller andra liknande fraser anser att det inte råder en ojämlikhet mellan könen idag. Det här inlägget är till er.

Jag tror inte att någon har missat hovrättens friande dom av 28-åringen i Lund. Mannen har tidigare friats av tingsrätten i vintras. Mannen har själv sagt att kvinnan har sagt både nej och bett honom sluta upprepade gånger. Han tog det som en del i leken. Men hon sa ju nej. I en debattartikel som skrevs av domaren i tingsrätten i vintras efter friandet säger han att mannen inte hade tänkt våldta kvinnan. Uppsåtet fanns inte och därmed blev han frikänd. Men hon sa nej. Tydligen fanns det bristande bevismaterial. Vittnen träffade dock på den hysteriska kvinnan efteråt. Det räcker inte. Men hon sa nej. 

Jag är inte jurist. Jag är heller ingen expert på rättssystem eller lagar. Men jag är kvinna. Jag är kvinna och har också fått lära mig att säga nej när jag inte vill. Vilket jag också antar att många andra kvinnor med mig har gjort. Jag har också fått lära mig att vara rädd när jag är ute om kvällarna. Jag har fått lära mig att alltför utmanande kläder bjuder in till sex och att jag då får skylla mig själv. Jag har också fått lära mig att om man är kvinna får man inte ha haft sex med för många, för då är man en slampa. Jag kastade de lärdomarna för längesen. Jag bestämde mig för att det aldrig är offrets fel. Ett nej är ett nej. Det spelar ingen roll när nejet inträffar. Det spelar ingen roll om nejet kommer under själva sexakten. Det är ändå ett nej och det betyder att man inte vill mer.

Rättssystemet svek oss. I och med den här domen visar de att det visst är så att offret kan beskyllas, om mannen inte har haft uppsåt till att våldta. Rättssystemet tillåter fortfarande att männen har tolkningsföreträde. De ställer sig inte på offrets sida. Det finns ett stort mörkertal när det kommer till anmälningar gällande våldtäkter och våld i nära relationer. Det här är varför. Det är för att du inte blir trodd på. Det är för att du innerst inne vet att en anmälning inte leder någonstans.

Den här domen visar på mer än bara det enskilda fallet. Den visar att alla de där lärdomarna jag kastade för så längesen fortfarande gäller. Den visar att det faktiskt inte går att först vara med på någonting och sedan ångra sig. Men framförallt visar den att ett nej inte räcker. I ett land där ett nej inte räcker behövs feminismen fortfarande. I ett land där statsministern svarar ”Jag är moderat” (vad nu det ska betyda) på frågan om han är feminist har inte feminismen spelat ut sin roll. Jag vill kunna lära de barn som finns i min närhet, de småsystrar jag har och mina vänner att det aldrig är offrets fel. Att du som kvinna ska kunna gå ut naken utan att det betyder att du ”ber om det”. Jag vill ärligt kunna säga till dem att ett nej är ett nej. Idag kan jag inte det och därför behövs feminismen.

Annonser
Taggad ,

Om vikthets

Okej, nu räcker det. Vi måste prata om kroppsideal. Vi måste prata om hur vi ser oss själva och vi måste definitivt prata om hetsen att leva nyttigt. Att anorexia och andra ätstörningar inte är någonting som de flesta av strävar efter är nog ganska garanterat. Vi blir oroliga om våra kompisar börjar gå ner alltför mycket i vikt på kort tid, eller slutar äta och börjar träna hysteriskt.

 

Eller blir vi verkligen det? 

Jag gick själv ner i vikt rätt fort förra året. Inte genom några helgalna metoder eller så. Men jag åt nyttigt och sprang en runda ett par gånger i veckan. Inte så mycket mer med det och jag reagerade själv inte nämnvärt på att jag gick ner i vikt heller. Däremot reagerade jag på hyllandet jag mötte. Alla som kommenterade det positivt och bejakade min viktnedgång utan att ens fundera över om det fanns bakomliggande orsaker. Hos mig fanns det inte det, men hos någon annan kan det göra det. Hade jag varit påväg att utveckla en ätstörning hade kommentarerna som ”Men FAN vad snygg du är!” eller ”Hur många kilo? Bra jobbat!” spätt på den ätstörningen. Vi behöver vara medvetna om det här. Vi behöver vara medvetna om det press vi utsätts för både genom media och genom andra. Som tjej är du alltid exponerad för någon som är lite snyggare, lite smalare och lite mer vältränad än du själv.

Idag är mycket av hetsen maskerat med en etikett som säger att det ska vara hälsosamt. Dieterna som cirkulerar är gjorda för att vara en livsstil och fungera i det långa loppet, du ska äta rätt och du ska träna rätt. Jag förespråkar här absolut inte en ohälsosam livsstil på något sätt. Men är det värt det? Är det verkligen värt att räkna kalorier eller ha en ”svältdag” två dagar i veckan? Jag tänker att man måste fundera på vad man får ut av det och om man blir en lyckligare människa av det. Att äta rätt och röra lite på sig emellanåt är inget underligt egentligen. Det behöver vi göra för att kroppen ska fungera som den ska och för att förebygga hälsofarliga sjukdomar. Det säger jag ingenting om. Men det hetsen som kommer med det är ett problem.

Ditt psykiska välmående sitter inte i din vikt. Mår du dåligt över att du tycker att du är tjock finns det troligtvis något annat du hade mått dåligt över om du var smal (eller tvärtom) eller något annat fel du hade hittat på din kropp. Det problemet sitter djupare än så. Ditt psykiska välmående kommer när du blir nöjd med dig själv, oavsett vikt. Vi behöver inte stå kring julbordet på julafton och säga ”ojoj, det här får vi träna bort sen”. Det ger en ångest innan vi ens har börjat äta. Kommentera inte andras vikt utan att fundera på vilka orsaker som ligger bakom, oavsett åt vilket håll vikten är. Eller nej, kommentera inte andras vikt överhuvudtaget. Det är lättast så eftersom det kan vara oerhört känsligt. Det som idag är ett hälsosamt ideal är inte alltid så hälsosamt. Det är inte hälsosamt att dela varenda träningsbild du har på sociala medier. Det är inte heller ett hälsosamt ideal att skryta om sin viktnedgång. Jag förstår om du har gjort en resa och kämpat för det och är stolt. Jag förstår att du vill visa upp det. Men tänk efter en gång till. Du ger någon annan ångest. Någon annan får ångest för att den inte har gjort samma sak. Det gör att någon som är fullt normalviktig står där och nyper sig i magen ändå och tycker att den är för stor. Trots en normalvikt. Trots att det inte finns någon fara för hälsan.

Vi behöver inte räkna fler kalorier, eller se fler bilder på när någon tränar. Vi behöver inte heller läsa fler texter om midjemått som minskat, eller kilon som har försvunnit. Vi behöver inte fler mirakel-dieter. Det psykiska välmåendet kommer aldrig att bli bra om vi strävar efter någonting vi inte kan uppnå. Välmåendet blir inte heller bra om vi hela tiden utsätts för press utifrån. Det kommer aldrig bli bra om det enda vi får höra är att vi aldrig duger som vi är, utan det hela tiden trycks på med nya metoder och träningsformer. Vi kommer däremot må bra när vi stannar upp och inser att vi ser ut som vi gör. Det kommer bli bra när vi förstår att alla är olika. Vi kommer må bra när vi lär oss att älska oss själva för dem vi är och inte för dem vi vill vara. En siffra på vågen spelar aldrig någon roll i slutändan.

Taggad ,