När hon läser avslaget på sin ansökan läser hon också sin egen dödsdom

Många gånger när det förs en debatt kring invandring och flyktingpolitik tenderar många att glömma att det är människor vi pratar om. Människor av kött och blod, precis som du och jag. Många tenderar att glömma att det är livsöden som debatteras i bästa sändningstid. Vilken politik som förs i de här frågorna får faktiska konsekvenser för människors liv, och ibland handlar det faktiskt om skillnaden mellan liv och död. På riktigt.

Därför behöver vi ibland prata om verkliga människor och vad som faktiskt kan hända. Min kompis har i sin tur en kompis som har fått reda på att hon måste lämna Sverige och återvända till där hon kommer ifrån. Hon har varit i Sverige i tre år och är idag 21 år gammal. Det är ingen ålder. Den här tjejen har hela livet framför sig. Men hon får inte vara kvar. Det här är en ung tjej med drömmar, precis som alla vi andra. Idag har hon ett jobb, och jobbar betydligt mer än heltid, samtidigt som hon läser både svenska och engelska på kvällstid. När hon blir äldre vill hon bli tandläkare. Hon kom till Sverige för tre år sen tillsammans med sin mamma. De flydde illegalt. Hade de stannat kvar så hade de dött. Det var bara en tidsfråga. Hennes mamma har uppehållstillstånd, men eftersom hon var 18 när de kom hit behandlades deras ärenden olika. Hon har klarat sig fram tills nu. Hon har byggt ett liv, skaffat sig ettjobb och ser en framtid. En ljus framtid, en framtid som inte behöver kantas av rädsla.

Hon har drömmar. Precis som du och jag. De drömmarna har någon dödat genom att ge henne avslag på en ansökan och berätta att hon måste åka tillbaka. Att åka tillbaka är att åka tillbaka till ett liv av rädsla. Ett liv som ständigt innebär att hon måste gömma sig. Där hon kommer vakna varje morgon och inte veta om hon klarar sig idag också. I bästa fall är det det som hon åker tillbaka till. I värsta fall hittar de henne när hon återvänder. Hon har inte gjort något olagligt egentligen, mer än att fly från ett liv i terror. Om myndigheterna hittar henne kan hon istället se fram emot ett liv i fängelse där hon kommer bli våldtagen och misshandlad tills hon dör utav sina egna skador. Det är det värsta scenariot. Och antagligen det troligaste. Myndigheter kan man inte fly från i en evighet.

Det här är en tjej med driv. Med drömmar. Med mål. Hon har knappt börjat livet. Att tvinga henne att åka tillbaka är att ta bort hela hennes framtid. Resten av det livet som hon knappt har hunnit börja. Hon förtjänar mer än så. Alla förtjänar mer än så. Hon är inte heller ensam. Det här är inte bara ett enskilt fall, det måste vi komma ihåg. Det här händer hela tiden. Det måste flytta in en medmänsklighet i debatten kring invandring och flyktingpolitik. Vi måste komma ihåg att det här är människor. Livsöden. Varje avslag och utvisning är också en sprucken dröm, och en rättighet till ett drägligt liv som försvinner. Varje gång argumentet ”vi kan göra mer om vi hjälper dem på plats” lyfts måste vi komma ihåg att vi inte kan hjälpa alla på plats. Den här tjejen, och många med henne, kan inte hjälpas någon annanstans. Att skicka tillbaka henne är att skicka henne till döden.

I samma ögonblick som hon läser avslaget läser hon också sin egen dödsdom. För det handlar om livsöden, och ibland handlar det faktiskt om skillnaden mellan liv och död.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: