Jag kommer aldrig bli tyst

Det är som att ha en baksmälla som inte försvinner efter EU-valet i söndags. Inte nog med att Sverigedemokraterna fick tio procent av rösterna, de högerextrema partierna går framåt i hela Europa. Helt plötsligt är det som om hela Europa glömde sin historia. Var gick det fel någonstans? Här kan man läsa festliga citat från dem: http://nyheter24.se/maktkamp24/769527-16-vidriga-asikter-som-europa-rostade-pa-och-du-borde-kanna-till

Kortfattat kan vi säga ungefär såhär:

1. I söndags var det EU-val. Sverigedemokraterna fick tio procent av rösterna och samma mönster finns i övriga Europa. Det är läskigt.

2. I september är det val igen. Jag hoppas att inte samma sak händer då.

Jag hoppas, och tror, att det ofta handlar om en okunskap som får folk att rösta på SD. Kanske har personen i fråga inte läst på ordentligt, eller inte läst om några andra partier. En kommentar jag ofta har hört är ”men det måste pratas om invandringspolitik och ingen annan gör det”. Kom igen, alla riksdagspartier har idag en invandringspolitik. Skillnaden mellan dem och SD är helt enkelt att de faktiskt lyfter andra frågor också och att det inte alltid är det viktigaste. Att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti bör vi vara överens om vid det här laget. Myten om att de inte skulle vara det hoppas jag att vi har slagit hål på för länge sen (annars: googla lite). De är också ett missnöjesparti och jag kan tänka mig att det ligger en rädsla bakom en röst på SD. En rädsla för någonting som uppfattas som okänt eller annorlunda. Det handlar återigen om okunskap. Det fina med okunskap är att den kan botas med kunskap. En okunskap går att ändra på och människor kan ändra åsikt. Jag tycker inte illa om någon per automatik för att de har röstat på Sverigedemokraterna. Jag är inte dum i huvudet. Däremot kan jag tycka att någon har förbannat fel. Och faktum kvarstår, en rasist kommer aldrig bli min bästa kompis. Vi har inte samma människosyn helt enkelt.

På sociala medier har det i dagarna florerat texter som handlar om att alla ska få rösta på vad de vill, att det inte hjälper att sprida öppet motstånd. För det första: Självklart ska alla få rösta på vad de vill. Vi har demokrati. På samma sätt har jag också rätt att uttrycka vad jag tycker om olika partier och röster. Inte så mycket mer med det egentligen. Angående att sprida öppet motstånd tror jag tvärtom, det är det enda vi kan göra. Vi kan inte låta rasismen normaliseras. Vi kan inte titta på och låta någon stå oemotsagd efter ett rasistiskt uttalande. Det handlar om att ta debatten, om att våga säga ifrån. Det handlar om att våga vara jobbig, att våga göra situationen obekväm. I september är det riksdagsval och om inte det här ska upprepas behöver någonting hända. Egentligen handlar det inte så mycket om Sverigedemokraterna som det gör om att de är ett uttryck för en ökad rasism i samhället. Det handlar om människovärde och att alla ska ha samma rättigheter.  Jag tror det är viktigt att det är där vi påverkar. Jag kommer att vara en jobbig jävel. Jag kommer säga ifrån och inte låta någon stå oemotsagd. Jag kommer inte låta mig tystas ner. Det är vad jag ska göra fram till september. Vad gör du?

Annonser
Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: