När hon läser avslaget på sin ansökan läser hon också sin egen dödsdom

Många gånger när det förs en debatt kring invandring och flyktingpolitik tenderar många att glömma att det är människor vi pratar om. Människor av kött och blod, precis som du och jag. Många tenderar att glömma att det är livsöden som debatteras i bästa sändningstid. Vilken politik som förs i de här frågorna får faktiska konsekvenser för människors liv, och ibland handlar det faktiskt om skillnaden mellan liv och död. På riktigt.

Därför behöver vi ibland prata om verkliga människor och vad som faktiskt kan hända. Min kompis har i sin tur en kompis som har fått reda på att hon måste lämna Sverige och återvända till där hon kommer ifrån. Hon har varit i Sverige i tre år och är idag 21 år gammal. Det är ingen ålder. Den här tjejen har hela livet framför sig. Men hon får inte vara kvar. Det här är en ung tjej med drömmar, precis som alla vi andra. Idag har hon ett jobb, och jobbar betydligt mer än heltid, samtidigt som hon läser både svenska och engelska på kvällstid. När hon blir äldre vill hon bli tandläkare. Hon kom till Sverige för tre år sen tillsammans med sin mamma. De flydde illegalt. Hade de stannat kvar så hade de dött. Det var bara en tidsfråga. Hennes mamma har uppehållstillstånd, men eftersom hon var 18 när de kom hit behandlades deras ärenden olika. Hon har klarat sig fram tills nu. Hon har byggt ett liv, skaffat sig ettjobb och ser en framtid. En ljus framtid, en framtid som inte behöver kantas av rädsla.

Hon har drömmar. Precis som du och jag. De drömmarna har någon dödat genom att ge henne avslag på en ansökan och berätta att hon måste åka tillbaka. Att åka tillbaka är att åka tillbaka till ett liv av rädsla. Ett liv som ständigt innebär att hon måste gömma sig. Där hon kommer vakna varje morgon och inte veta om hon klarar sig idag också. I bästa fall är det det som hon åker tillbaka till. I värsta fall hittar de henne när hon återvänder. Hon har inte gjort något olagligt egentligen, mer än att fly från ett liv i terror. Om myndigheterna hittar henne kan hon istället se fram emot ett liv i fängelse där hon kommer bli våldtagen och misshandlad tills hon dör utav sina egna skador. Det är det värsta scenariot. Och antagligen det troligaste. Myndigheter kan man inte fly från i en evighet.

Det här är en tjej med driv. Med drömmar. Med mål. Hon har knappt börjat livet. Att tvinga henne att åka tillbaka är att ta bort hela hennes framtid. Resten av det livet som hon knappt har hunnit börja. Hon förtjänar mer än så. Alla förtjänar mer än så. Hon är inte heller ensam. Det här är inte bara ett enskilt fall, det måste vi komma ihåg. Det här händer hela tiden. Det måste flytta in en medmänsklighet i debatten kring invandring och flyktingpolitik. Vi måste komma ihåg att det här är människor. Livsöden. Varje avslag och utvisning är också en sprucken dröm, och en rättighet till ett drägligt liv som försvinner. Varje gång argumentet ”vi kan göra mer om vi hjälper dem på plats” lyfts måste vi komma ihåg att vi inte kan hjälpa alla på plats. Den här tjejen, och många med henne, kan inte hjälpas någon annanstans. Att skicka tillbaka henne är att skicka henne till döden.

I samma ögonblick som hon läser avslaget läser hon också sin egen dödsdom. För det handlar om livsöden, och ibland handlar det faktiskt om skillnaden mellan liv och död.

Med bara några dagar kvar till val…

Det är bara ett par dagar kvar till val. Du vet redan om att du verkligen borde gå och rösta, om du inte redan har gjort det. Gör det. Det finns inga ursäkter.

Men innan du röstar behöver du fundera över vad du faktiskt röstar på och vilka värderingar du släpper fram. Att Sverigedemokraterna fortfarande får höga procent i mätningar är ingen nyhet. Kanske är det så att du är missnöjd över någonting och tycker att det är bra ”om de rör runt i grytan”. Kanske är det så att du har gått på myten om att de är de enda som pratar om invandringspolitik. Det är inte sant. Alla partier för en invandringspolitik på ett eller annat sätt. Du har fortfarande ett par dagar på dig att göra några enkla sökningar på google och läsa igenom dem (alternativt bara skriva in ett partinamn följt av .se i webbläsaren). Gör det. Det är dags att fundera en stund på vilket Sverige vi vill vakna till på måndag. Om vi vill vakna till ett Sverige där alla människor ses som människor eller inte. Om vi vill vakna till ett Sverige som motverkar diskriminering, eller till ett Sverige som föder den. Jag vet att jag föredrar ett land där människor får lov att vara människor.  Alla dagar i veckan.

Det handlar om att kunna känna empati med andra människor. Att rösta på Sverigedemokraterna är att rösta för att rasism ska få vara med och styra det här landet. Det är att säga att rasism har en plats i våra beslutsfattande organ. Jag förstår att du som lägger din röst på dem någonstans kanske är rädd, eller osäker. Eller så tycker du kanske rentav att det inte är ditt problem och att de kan åka någon annanstans istället. Antagligen är du själv vit. Antagligen är du själv medelklass. Det är jag med, både vit och medelklass. Det betyder inte att jag inte känner empati med andra människor. Det betyder inte att jag minskar någons människovärde genom att säga att de ”kan väl bara stanna kvar, de får det ju knappast bättre här”, eller att ”de kan åka någon annanstans”. Jag förstår hur privilegierad jag är om vi ser till rasistiska strukturer. Det betyder inte att jag medvetet måste utnyttja den ställningen. Nej, det är inte bara att stanna någonstans. En nergången förort i Sverige där du får leva i utanförskap är fortfarande bättre än en krigszon.

På söndag är det sista chansen att gå till vallokalen. Lägg din röst så att Sverigedemokraterna inte får något inflytande. Lägg din röst så att rasism inte får vara med och fatta beslut. För rasism är inte demokrati, det är inte att ta hänsyn till allas lika värde och därmed bör de inte ha en plats i riksdagen.

Alla människor är lika mycket värda. Kanske tycker du att det är den största klyschan genom tiderna. Men vet du vad? Det är för att det är sant.

Kanske relevant om Harry och rasism

Risken finns att jag lätt blir alldeles för nördig när det kommer till Harry Potter. Har du undgått böckerna och/eller filmerna tycker jag nog mest lite synd om dig, men jag antar nog ändå att de flesta har råkat se en film eller två iallafall. Hur som helst, skurken (i brist på bättre ordval) i serien heter Voldemort. Det Voldemort vill göra är kort och gott en etnisk rensing där endast de renblodiga trollkarlarna lever vidare. Resten, dvs mugglarfödda (barn med föräldrar utan magiska krafter) eller helt enkelt de som har icke-magiker i släktträden, blir således dödade. Hit tillkommer dessutom de som helt enkelt inte sympatiserar med Voldemort och hans idéer. Precis som i vilken annan diktatur som helst. De mugglarfödda blir här kallade både det ena och det andra. Det absolut vanligaste skällsordet är smutsskalle, vilket på engelska heter mudblood. Utan någon större eftertanke kan jag nog komma på ganska många andra ord som används på samma sätt idag.

Den rasistiska tanken är inte bärande av att mugglarfödda skulle vara sämre på magi än de andra. Ens magikunskaper är inte beroende av arvet. En åsikt som uttrycks gällande dess närvaro på skolan är istället att de inte borde vara välkomna då de inte är uppfostrade i den magiska världen och därmed inte känner till dess kultur och seder. För att göra en koppling till Sverige och idag kopierar jag in lite från Sverigedemokraternas hemsida här: ”där målsättningen är att invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen. ” Den stora skillnaden här är ju att Sverigedemokraterna iallafall ger dig en chans att överge din identitet istället för att bara stänga dörren.

Den absoluta största skillnaden mellan den värld vi finner i Harry och den värld vi lever i är att den rasism vi ser i böckerna inte är baserade på utseende. Det går inte att se på någon annan huruvida de är renblodiga eller inte. Den rasism vi möter idag i Sverige är istället till stor del baserad på utseende och du kan döma ut någon efter en enda blick. Däremot måste de förvisso uppge blodstatus och registreras. Ni kanske minns judarna i Nazityskland? REVA-projektet? Ja, precis så.

Helt enkelt: Likheterna är slående. Rasismen är utbredd såväl här idag som i Harry Potter. Ni som tog del av Harrys värld förfärades antagligen av Voldemort och hans framfart (eller så hejade ni blint på honom – men ni är nog hopplösa fall). Litteratur speglar ofta verkligheten och genom den kan vi ofta lära oss någonting om både oss själva och vår samtid. Harry är en kämpe för mångkultur och ett mer tillåtande samhälle där ingen döms ut på grund av sitt ursprung. Vi kanske borde blicka mer mot honom och lära oss ett och annat. Han stred in i det sista för sina vänner, för sina framtida barn och för att säkra världens framtid. De här likheterna kan vi inte bortse från och försök tänka efter på hur illa du faktiskt tyckte om Voldemort och det han gjorde innan du uttalar dig rasistiskt nästa gång. För jag tror ingen skulle vilja ha ett skolbesök av Voldemort med anhängare inför valet.

Taggad , , , ,

Häromdagen lyssnade jag på Jason Diakités (även känd som Timbuktu) sommarprat. Vi kan säga såhär: Ska ni bara lyssna på ett sommarprat i år så är det det här ni ska lyssna på. Det pratas om låten Svarta duvor & vissna liljor som han gjorde tillsammans med Kartellen och som fick stor uppmärksamhet. Det pratas också om talet han höll i riksdagen. Talet där Jason visar sitt pass och förklarar att han inte är någon främling. Därför kan aldrig en fientlighet mot honom för hans hudfärg bli främlingsfientlighet. Det är, och förblir, rasism. Precis så är det. Klart vi kan känna en oro och obehag inför saker vi är främmande inför. Men handlar det om hudfärg, och därmed andra människor är det rasism och vi måste kalla saker för dess rätta namn.

Jag kommer inte gå närmare in på låten som nämns ovan mer än att dunka Jimmie gul och blå kanske är lite onödigt. Det som dock stannar kvar hos mig efter både sommarpratet och några genomlyssningar av låten är raden ”rasism är ett resultat av ignorans”. Det får stå som en bärande tanke i båda delarna.

Efter EU-valet upplevde jag att min omgivning blev mer politiserad än någonsin. Det diskuterades politik åt alla håll och kanter. Tyvärr har det trappats av lite. Även om engagemanget är större än vanligt hos de flesta. Det är trots allt valår. Det är också just för att det är valår som det är viktigt att vi inte låter oss stanna av. Rasism föds ur ignorans. I höst är det riksdagsval. Jag har skrivit om det här tidigare, om vikten av att säga ifrån och sätta ner foten. Om vikten av att inte låta någon säga negerboll utan att bli ifrågasatt. Det tål att upprepas.

Det är semestertider. I semestertider verkar många inte bara ta semester från jobb, utan även från en massa andra saker. Jag är ledsen, men det här kan vi inte ta semester ifrån. Det är lätt när man själv aldrig är offret för rasism. Det är lättare att koppla bort det då. Men de som utsätts för det blir utsatta oavsett vilken månad på året det är. Rasism är ett resultat av ignorans. En anti-rasistisk kampanj och ett anti-rasistiskt förhållningssätt måste därför drivas hela tiden. Låt inte ignoransen bli såpass stor att den tar Sverigedemokraterna längre i höst. Låt inte heller ignoransen bli så stor att rasismen blir ännu mer normaliserad.

Från det här kan vi inte ta semester

Taggad , ,

Till er som tycker att feminismen inte behövs längre

Den absolut mest grundläggande förklaringen av feminism brukar beskrivas i två steg: 1. Man ser att det finns en ojämlikhet mellan könen. 2. Man vill ändra på den. Inte så svårt och därför antar jag att alla ni som säger att feminismen inte behövs, att det har spelat ut sin roll eller andra liknande fraser anser att det inte råder en ojämlikhet mellan könen idag. Det här inlägget är till er.

Jag tror inte att någon har missat hovrättens friande dom av 28-åringen i Lund. Mannen har tidigare friats av tingsrätten i vintras. Mannen har själv sagt att kvinnan har sagt både nej och bett honom sluta upprepade gånger. Han tog det som en del i leken. Men hon sa ju nej. I en debattartikel som skrevs av domaren i tingsrätten i vintras efter friandet säger han att mannen inte hade tänkt våldta kvinnan. Uppsåtet fanns inte och därmed blev han frikänd. Men hon sa nej. Tydligen fanns det bristande bevismaterial. Vittnen träffade dock på den hysteriska kvinnan efteråt. Det räcker inte. Men hon sa nej. 

Jag är inte jurist. Jag är heller ingen expert på rättssystem eller lagar. Men jag är kvinna. Jag är kvinna och har också fått lära mig att säga nej när jag inte vill. Vilket jag också antar att många andra kvinnor med mig har gjort. Jag har också fått lära mig att vara rädd när jag är ute om kvällarna. Jag har fått lära mig att alltför utmanande kläder bjuder in till sex och att jag då får skylla mig själv. Jag har också fått lära mig att om man är kvinna får man inte ha haft sex med för många, för då är man en slampa. Jag kastade de lärdomarna för längesen. Jag bestämde mig för att det aldrig är offrets fel. Ett nej är ett nej. Det spelar ingen roll när nejet inträffar. Det spelar ingen roll om nejet kommer under själva sexakten. Det är ändå ett nej och det betyder att man inte vill mer.

Rättssystemet svek oss. I och med den här domen visar de att det visst är så att offret kan beskyllas, om mannen inte har haft uppsåt till att våldta. Rättssystemet tillåter fortfarande att männen har tolkningsföreträde. De ställer sig inte på offrets sida. Det finns ett stort mörkertal när det kommer till anmälningar gällande våldtäkter och våld i nära relationer. Det här är varför. Det är för att du inte blir trodd på. Det är för att du innerst inne vet att en anmälning inte leder någonstans.

Den här domen visar på mer än bara det enskilda fallet. Den visar att alla de där lärdomarna jag kastade för så längesen fortfarande gäller. Den visar att det faktiskt inte går att först vara med på någonting och sedan ångra sig. Men framförallt visar den att ett nej inte räcker. I ett land där ett nej inte räcker behövs feminismen fortfarande. I ett land där statsministern svarar ”Jag är moderat” (vad nu det ska betyda) på frågan om han är feminist har inte feminismen spelat ut sin roll. Jag vill kunna lära de barn som finns i min närhet, de småsystrar jag har och mina vänner att det aldrig är offrets fel. Att du som kvinna ska kunna gå ut naken utan att det betyder att du ”ber om det”. Jag vill ärligt kunna säga till dem att ett nej är ett nej. Idag kan jag inte det och därför behövs feminismen.

Taggad ,

Om vikthets

Okej, nu räcker det. Vi måste prata om kroppsideal. Vi måste prata om hur vi ser oss själva och vi måste definitivt prata om hetsen att leva nyttigt. Att anorexia och andra ätstörningar inte är någonting som de flesta av strävar efter är nog ganska garanterat. Vi blir oroliga om våra kompisar börjar gå ner alltför mycket i vikt på kort tid, eller slutar äta och börjar träna hysteriskt.

 

Eller blir vi verkligen det? 

Jag gick själv ner i vikt rätt fort förra året. Inte genom några helgalna metoder eller så. Men jag åt nyttigt och sprang en runda ett par gånger i veckan. Inte så mycket mer med det och jag reagerade själv inte nämnvärt på att jag gick ner i vikt heller. Däremot reagerade jag på hyllandet jag mötte. Alla som kommenterade det positivt och bejakade min viktnedgång utan att ens fundera över om det fanns bakomliggande orsaker. Hos mig fanns det inte det, men hos någon annan kan det göra det. Hade jag varit påväg att utveckla en ätstörning hade kommentarerna som ”Men FAN vad snygg du är!” eller ”Hur många kilo? Bra jobbat!” spätt på den ätstörningen. Vi behöver vara medvetna om det här. Vi behöver vara medvetna om det press vi utsätts för både genom media och genom andra. Som tjej är du alltid exponerad för någon som är lite snyggare, lite smalare och lite mer vältränad än du själv.

Idag är mycket av hetsen maskerat med en etikett som säger att det ska vara hälsosamt. Dieterna som cirkulerar är gjorda för att vara en livsstil och fungera i det långa loppet, du ska äta rätt och du ska träna rätt. Jag förespråkar här absolut inte en ohälsosam livsstil på något sätt. Men är det värt det? Är det verkligen värt att räkna kalorier eller ha en ”svältdag” två dagar i veckan? Jag tänker att man måste fundera på vad man får ut av det och om man blir en lyckligare människa av det. Att äta rätt och röra lite på sig emellanåt är inget underligt egentligen. Det behöver vi göra för att kroppen ska fungera som den ska och för att förebygga hälsofarliga sjukdomar. Det säger jag ingenting om. Men det hetsen som kommer med det är ett problem.

Ditt psykiska välmående sitter inte i din vikt. Mår du dåligt över att du tycker att du är tjock finns det troligtvis något annat du hade mått dåligt över om du var smal (eller tvärtom) eller något annat fel du hade hittat på din kropp. Det problemet sitter djupare än så. Ditt psykiska välmående kommer när du blir nöjd med dig själv, oavsett vikt. Vi behöver inte stå kring julbordet på julafton och säga ”ojoj, det här får vi träna bort sen”. Det ger en ångest innan vi ens har börjat äta. Kommentera inte andras vikt utan att fundera på vilka orsaker som ligger bakom, oavsett åt vilket håll vikten är. Eller nej, kommentera inte andras vikt överhuvudtaget. Det är lättast så eftersom det kan vara oerhört känsligt. Det som idag är ett hälsosamt ideal är inte alltid så hälsosamt. Det är inte hälsosamt att dela varenda träningsbild du har på sociala medier. Det är inte heller ett hälsosamt ideal att skryta om sin viktnedgång. Jag förstår om du har gjort en resa och kämpat för det och är stolt. Jag förstår att du vill visa upp det. Men tänk efter en gång till. Du ger någon annan ångest. Någon annan får ångest för att den inte har gjort samma sak. Det gör att någon som är fullt normalviktig står där och nyper sig i magen ändå och tycker att den är för stor. Trots en normalvikt. Trots att det inte finns någon fara för hälsan.

Vi behöver inte räkna fler kalorier, eller se fler bilder på när någon tränar. Vi behöver inte heller läsa fler texter om midjemått som minskat, eller kilon som har försvunnit. Vi behöver inte fler mirakel-dieter. Det psykiska välmåendet kommer aldrig att bli bra om vi strävar efter någonting vi inte kan uppnå. Välmåendet blir inte heller bra om vi hela tiden utsätts för press utifrån. Det kommer aldrig bli bra om det enda vi får höra är att vi aldrig duger som vi är, utan det hela tiden trycks på med nya metoder och träningsformer. Vi kommer däremot må bra när vi stannar upp och inser att vi ser ut som vi gör. Det kommer bli bra när vi förstår att alla är olika. Vi kommer må bra när vi lär oss att älska oss själva för dem vi är och inte för dem vi vill vara. En siffra på vågen spelar aldrig någon roll i slutändan.

Taggad ,

När rasismen blir rumsren

Innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen för fyra år sen var det inte självklart att de skulle komma till skolorna heller. Då låg diskussionen där, och frågan kring huruvida det var diskriminerande att utesluta dem eller inte. När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen kom också rasismen in i vardagsrummet. Det blev rumsrent, det gick att säga att man var sverigedemokrat (även om få säger det högt), för det fanns gott om andra som också var det. Rasismen blev rumsren, vilket i sin tur betyder att gränsen för vad vi tål har flyttats. Nu har det diskuterats huruvida Svenskarnas parti ska få ta plats. Ett parti med en partiledare som tycker att lagen kring hets mot folkgrupp är en inskränkning av yttrandefriheten och helst vill se den avskaffat. Ett nazistiskt parti som har tillstånd att hålla möte i Almedalen kvällen innan politikerveckan drar igång. De vill också komma in i skolorna inför valet i höst. När Sverigedemokraterna blev rumsrena flyttades gränsen och vi tillåter mer och mer.

Vi måste prata om det här. Man kan i det längsta hävda att ”jag håller inte med dig, men jag tänker slåss för din rätt att uttrycka din åsikt”. Visst låter det fint? Fast det klart. Vi kanske ska fundera på om det verkligen gäller i alla lägen. Yttrandefriheten är en fantastisk del av vår demokrati. Men likväl som den ger dig rätten att uttrycka din åsikt ger den också mig rätten att uttrycka min. Det handlar om att inte låta någon komma undan med att kränka någon annan. Det handlar om att inte få uttrycka hets som folkgrupp. Jag kommer aldrig slåss för någons rätt att uttrycka sig om åsikten inskränker på mänskliga rättigheter eller om den menar att alla människor inte är lika mycket värda. En åsikt som menar att alla inte är välkomna på samma premisser är ingenting som ska uppmuntras. När rasismen blir rumsren förskjuts också gränsen för vad vi går med på.

Jag lyssnade på P3 Dokumentär om Ny demokrati i veckan. Där menar den forne partiledaren Ian Wachtmeister att de vann röster på att de blev uteslutna ur samtal, att de inte fick spela på samma premisser som alla andra. Han tyckte att man borde behandla Sverigedemokraterna som vilket annat parti som helst. Problemet är att om vi gör det blir rasismen mer rumsren. Drivs inte en antirastisk kamp blir också rasismen okej, vi kommer i slutändan bjuda in den ännu mer. Vi kan inte låta gränsen förskjutas mer. Vi måste protestera. Sverigedemokraterna, och definitivt Svenskarnas parti, är inte partier som alla andra. De är ett uttryck för rasism (och nazism i det senare fallet). Vi behöver faktiskt inte behandla åsikter som rasism och nazism på samma premisser som alla andra. Det är dags att trycka tillbaka gränsen.

Taggad , , ,

Rörigt om nationaldagen

Så var det det här med nationaldagen. Efter ett par samtal de senaste dagarna verkar det oerhört oklart vad som egentligen firas. Det finns någon slags lös historisk koppling till att Gustav Vasa blev kung den 6 juni någon gång på 1500-talet och att riksdagen samma datum 1809 skev under den gällande regeringsformen med allmänna mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Vilket i sig förvisso är viktiga demokratiska steg. Men att säga ”Grattis Sverige på födelsedagen!” på nationaldagen känns inte riktigt helt korrekt. Rätta mig gärna om jag har fel. Att det överhuvudtaget blev en helgdag under 2000-tal verkar mest (efter lite googlande) vara ett uttryck för att försöka bygga en nationell identitet och samhörighet.

Frågan är egentligen om det där med nationell identitet och samhörighet är så himla viktigt. På nationaldagen är alltid ett par som ropar (ganska högt och med kränkta röster) att de blir kallade rasister om de hissar flaggan och sjunger nationalsången. Eh, nej. Ingen annan kallar dig rasist. Du får gärna hissa din flagga och sjunga nationalsången. Får du däremot för dig att ropa slagord som exempelvis ”bevara Sverige svenskt” samtidigt så har vi ett problem. Men inte annars, det är nog någonting du själv har hittat på. Det är lite som när en av Sverigedemokraternas toppkandidater säger att hen vill grilla sin fläskfilé i fred. Ja, ingen har hindrat dig. Ingen har ens försökt att hindra dig. Det är nog faktiskt bara du som har fått för dig det.

Att överhuvudtaget fira en nation känns lite märkligt. Visst kan vi vara stolta över den demokrati och yttrandefrihet vi har, det säger jag ingenting om. Däremot tycker jag att hela grejen är lite oklar. Det är också oklart vad som egentligen är svenskt. Hur definierar man det? Är det att vara född i Sverige? Nej, kanske inte. Ingen kan ju faktiskt styra över var vi föds någonstans och det känns som en märklig sak att vara stolt över. Jag kan tycka att ett land inte är mer än lite gränsdragningar som gjordes av någon för väldigt länge sen, och det betyder då att det svenska i så fall är vad som råkar befinna sig innanför dessa gränser. Med den definitionen läggs därmed ingen som helst vikt vid  traditioner eller dylikt, och att vara svensk innebär egentligen ingenting.

Annars kan vi fundera över om det överhuvudtaget är vettigt och nödvändigt att sätta etiketter av det slaget. Spelar det egentligen någon roll vad som är svenskt och inte? Nej, det gör faktiskt inte det. Det är ganska ointressant till och med. Det är också ganska ointressant huruvida en annan individ är svensk eller inte (speciellt eftersom det också är ganska oklart vad svensk är). Att hylla svenskhet som nationalitet, och också mena att Sverige ska vara svenskt med alla traditioner och dess kultur är faktiskt också att befästa rasism. Det är faktiskt också att säga att andra traditioner och nationaliteter inte spelar i samma liga, och inte är välkomna på samma villkor.

Kort sagt: Fira du nationaldagen om du tycker det är en bra grej, det är ingen som hindrar dig. Men ropa inte ”Bevara Sverige svenskt” samtidigt, eller någonting annat i samma stil.

 

Taggad , ,

De senaste dagarna har jag sett en bild delas upprepade gånger på Facebook. En bild som föreställer en tiggande kvinna med en iPhone. Att bilden är tagen av någon som står bakom och smygfotar är i sig fruktansvärt, men inte riktigt min poäng här. Många som delar bilden använder det sedan som ett argument för att smutskasta tiggare och de verkar också mena att de inte kan ha det så illa ställt om de nu sitter där och har råd med en mobiltelefon. Jag tänkte därför att vi skulle prata lite om hur vi faktiskt ser på andra människor, hur vi borde se på andra människor och vad som är ett värdigt liv.

Men först lite om mobiltelefonen som verkar uppröra många. Du har faktiskt ingen aning om hur den här kvinnan har fått tag i sin mobiltelefon. Någonting man borde fundera på innan man börjar slänga ur sig saker hit och dit om hur förjävligt det är och hur mycket pengar de har. Det finns många hjälporganisationer som tar emot begagnade mobiltelefoner som de sedan delar ut. Många av dessa personer är långt hemifrån och den här mobiltelefonen kan vara deras enda sätt att hålla kontakt med familj och myndigheter. En telefon säger alltså ingenting om hur den personens ekonomi ser ut.

Det här säger ett och annat om synen på människovärde. Delar man vidare en bild på en kvinna med en mobiltelefon i handen och menar att hon är för rik för att tigga tycker jag att man behöver tänka om. Man behöver också tänka över sitt sätt att se på andra människor. Ingen människa väljer frivilligt att tigga.  Ingen väljer att utsätta sig för den fullständiga förnedringen. Det är inte frivilligt. Det är för att man inte har något val. Kom ihåg det.

I våras blev ett par romer avvisade från den parkeringsplats i Mölndal de hade ställt sin husvagn på och därmed också bosatt sig. Mölndals kommun menade att det inte var en campingplats och att camping endast får ske på vissa platser under vissa tider på året. Redan här är något fel. De här människorna campade inte. De bodde där. Permanent. För de hade ingen annanstans att ta vägen. Att kommunen sedan ser på när de går ifrån med sin packning och sedan förflyttar deras hem från platsen är hemskt. De här människorna fick hjälp av stadsmissionen i Göteborg i ett par veckor, efter det vet jag inte vad som hände. Min poäng är hursomhelst att ingen skulle välja att leva så om det fanns ett alternativ som var bättre. De här människorna har med största sannolikhet, likt de flesta tiggare idag, familj kvar i hemlandet som de försöker försörja. Att bo i en husvagn utan vatten och el och att försörja både sig själv och de som är kvar med hjälp av tiggeri är deras bästa alternativ. Och om det är det bästa alternativet kan vi börja föreställa oss hur det ser där de kommer ifrån.

Tiggare är människor. Därför måste vi också se på dem som människor. Det går inte att avhysa folk från den platsen de bor på utan att erbjuda hjälp på annan väg. Det går inte att se förbi dem och tänka att de är skitrika för att de har en mobiltelefon. De är inte skitrika. Skitrika människor sitter inte på gatan och tigger. Vi kan välja att se tiggeri på två sätt. Antingen ser vi dem som att de förstör gatubilden, att de är ohyra som gör vår vackra paradgata till någonting fult och smutsar ner. Eller så väljer vi den humana vägen. Vi ser dem som människor. Vi känner ett hugg i hjärtat över att det finns människor som faktiskt lever på det här viset. Väljer man att se andra människor som någonting som förstör en gatubild tar man också bort deras människovärde. De är inte längre människor i dina ögon, de är ohyra och mindre värda. Jag tänker gå den humana vägen. Jag tänker se dem som människor, erkänna att det är fruktansvärt och känna ett hugg i hjärtat varje gång de passerar mig på avenyn.

 

Skulle du nu fortfarande ha svårt att förstå resonemanget och tycka att du inte alls ser dem som lägre stående även fast du anser att de förstör gatubilden eller ska utvisas kan du prova med att byta ut tiggare/rom/zigenare mot jude i dina resonemang och se hur det låter. 

Om tiggeri och människovärde

Taggad , ,

Det var en gång en man som hette Hitler

Jag tänker här utgå från att vi alla har suttit i skolbänken, iallafall i grundskolan. Vi borde nog också alla komma ihåg en lektion eller två i historia. En lektion eller två som handlade om Hitler, andra världskriget och nazismen. Som handlade om förintelsen och massmord. Om någon nu mot förmodan inte skulle komma ihåg en lektion eller två som berörde detta, tänker jag ändå utgå från att de begreppen inte är helt okända.

Låt oss köra en snabb genomgång, för att fräscha upp minnet lite:

1. Hitler var nazist och trodde på tanken om att människan var uppdelad i raser och att den ariska rasen stod över de andra.

2. Hitler fick inte mirakulöst makten över en natt. Han började inte heller dagen efter med att upprätta koncentrationsläger och gasa ihjäl människor.

3. Även om siffrorna på sina ställen går isär lite dog ungefär 5-6 miljoner judar under förintelsen. Utöver det dödades även romer, kommunister, motståndare till rörelsen, andra etniciteter som inte ansågs vara rätt, Jehovas vittnen, homosexuella. Det vill säga ungefär alla som inte ansågs passa i mallen eller som gjorde motstånd.

Jag tror, och hoppas verkligen, att vi alla kan vara överens om att det här är någonting fruktansvärt. Ändå har vi idag i Europaparlamentet människor vid makten som har uttryckt följande:

”Herr Ebola kan lösa invandringsproblemen på tre månader.” Jean-Marie Le Pen, grundare av franska Front National. De fick cirka 25% av rösterna och blev Frankrikes största parti i valet. Det innebär också att de får fler mandat än alla Sveriges partier tillsammans.

”Jag förstår om man inte vill bo granne med rumäner.” Nigel Farage, partiledare för UKIP i Storbritannien.

”Vilket Auschwitz? Var du där?” Nikolaos Michaloliakos, partiledare för Gyllene Gryning i Grekland.

”Förintelsen var bara en detalj i andra världskriget.” Jean-Marie Le Pen igen.

Ni förstår min poäng. Det finns fler exempel och jag har bara plockat ut några. Det vi kan säkerställa är att dessa människor verkar ha glömt sin historia. De verkar ha glömt vad som hände. Tragiskt nog har de fått många röster i valet runtom i Europa. Vilka Sverigedemokraterna kommer samarbeta med i Europaparlamentet är fortfarande oklart, men de har själva sagt uttalat sig om att de skulle vilja samarbeta med UKIP från Storbritannien och Dansk Folkeparti, båda högerextrema partier. Jimmie Åkesson har också talat om att det finns en ”intressant utveckling” i Front National. Kom ihåg att din röst gör skillnad.

Jag tycker vi återgår till lektionerna i historia. De som handlade om det här. Jag minns att de ofta gick ut på hur vi skulle kunna förhindra att det hände igen. Att vi inte fick låta det hända igen. Hitler fick inte makten över en natt. Motstånd måste göras i ett tidigt skede. Egentligen får inte det som hände i söndags i valet hända heller. Nu står vi här, det är de här människorna som sitter på makt idag. De har glömt sin historia. Låt inte fler göra det. Vi som fortfarande kommer ihåg vad som sades på de där eviga lektionerna i historia och vi som tycker att det var fruktansvärt måste göra ett motstånd nu. Ett riktigt jävla hårt motstånd som säkerställer att det inte går ännu längre. Hitler fick inte makten över en natt. Låt inte de här människorna få mer makt. Låt det inte gå längre än såhär.

Taggad , ,